Man har talat om ansvarsfullhet och företagsansvar i olika former i mer än 50 år. Det har också gått fem årtionden sedan nobelpristagaren Milton Friedman skrev sin artikel ”The Social Responsibility of Business is to Increase its Profits”, där han i enlighet med den ekonomiska liberalismen framför sin åsikt att företagens enda ansvar än att generera vinst åt sina ägare. 

Budskapet i den artikeln har ibland lyfts fram också i den finska ansvarsfullhetsdebatten, men lyckligtvis ser man i dag företagsansvar som något betydligt mer mångfacetterat. 

I dagens ansvarsfullhetsdebatt poängteras bokstavskombinationen ESG. Den kommer från de engelska orden environment, social och governance. Där kombineras den ekonomiska dimensionen med god administration. 

Att följa lagen är inte ansvarsfullhet utan en grundförutsättning för verksamheten

När det gäller definitionen av ansvarsfullhet hos företag är den allmänna åsikten att ansvarsfullheten börjar där lagen slutar. Det betyder att bara det att man följer lagen inte räcker som kriterium för ansvarsfull affärsverksamhet. 

För att ett företag ska anses ansvarsfullt behöver det vidta frivilliga åtgärder som överskrider lagens krav exempelvis i fråga om miljöskydd. Ansvarsfull affärsverksamhet uppfyller intressenternas förväntningar och är samtidigt mindre riskabel och mer lönsam. 

I bakgrunden finns ofta också ägarnas och ledningens värderingar, vilket är viktigt för trovärdigt ansvarsfullhetsarbete. 

Lagens krav ökar hela tiden

Lagarna inom områden som berör ansvarsfullheten utvecklas i ökande takt, särskilt i EU. 

Europeiska unionen, inklusive Finland, har i sin lagstiftning förbundit sig till mycket ambitiösa mål exempelvis i fråga om dämpandet av klimatförändringen, eftersom man ansett att målen inte nås enbart med frivilliga åtgärder. 

När reglerna blir strängare måste företagen öka sina satsningar på ansvarsfullheten om de vill bevara sin konkurrenskraft. Ribban för att nå konkurrensfördelar med ansvarsfullhet höjs alltså ständigt. 

Den skärpta EU-lagstiftningen gäller i huvudsak stora företag och börsnoterade SME-företag. Men indirekt påverkar den också andra företag. 

Bered dig på taxonomi, rapportering och ursprungsutredning

Det är bra om företagare och företag är medvetna om nya EU-förordningar och direktiv som har med ansvarsfullheten att göra samt sådana som är under arbete. Sådana är EU:s taxonomi och EU:s direktiv om hållbarhetsrapportering samt EU:s direktiv om företagsansvar, som ännu är under arbete. 

EU:s taxonomi är Europeiska unionens förordning om hållbar finansiering. Där fastslås en klassificering och kriterier med vilka man kan identifiera finansierings- och investeringsmål som kan anses hållbara. I praktiken betyder det att finansieringen som ett företag ansöker om kan prissättas och möjliggöras eller avslås enligt hur ansvarsfull företagets verksamhet är.

Snabbast påverkas SME-företagen av direktivet om hållbarhetsrapportering (CSRD), som förpliktar företag att rapportera sin hållbarhet. Det trädde i kraft i början av 2024 för stora företag och kommer stegvis att innan år 2026 omfatta alla börsnoterade företag och företag som uppfyller åtminstone två av följande tre kriterier: över 250 anställda, över 40 miljoner i omsättning eller över 20 miljoner euro i balansomslutning. 

Rapporteringskravet förpliktar företagen att samla in data om hela värdekedjans väsentliga hållbarhetsfaktorer. Som en följd av det här kravet uppstår informations- och rapporteringskrav även på företag som inte direkt omfattas av direktivet.

Företagsansvarsdirektivet som nu utarbetas innebär att stora företag inte bara skulle vara skyldiga att rapportera hållbarheten i sin värdekedja, utan de skulle också vara skyldiga att förebygga negativa konsekvenser och bära ansvaret för dem. Exempelvis utreda råvaror och arbetsförhållanden i värdekedjan.

Vet vad som är på väg så du kan förbereda dig i tid

 EU-direktiven strävar efter att förenhetliga hållbarhetsrapporteringen och slå fast hållbarhetskriterier. När det gäller ansvarsfullheten så ligger fokus just nu till stor del på att utveckla rapporteringen och svara på rapporteringskraven. 

Följande steg är att sätta upp tydliga mätbara mål. För ansvarsfullheten gäller det samma som för affärsverksamheten i övrigt; det man inte kan mäta kan man inte heller leda. När mätarna är klara kan man bestämma åtgärderna som behövs för att nå målen. 

När allt kommer omkring är det resultatet som räknas i ansvarsfullheten. Resultatet för ekonomin, men också för människorna och miljön.